Klockan i Skummeslöv
Berättelsen om ett engelskt örlogsskepp som strandade i Laholmsbukten – och om kyrkklockan som blev kvar.
I vapenhuset i Skummeslövs kyrka, på västra väggen bredvid ytterdörren, hänger en klocka som inte göts för en svensk kyrka. Allt talar för att den en gång hängde ombord på den brittiska fregatten HMS Lyme, som slogs sönder i Laholmsbukten under en orkan den 18 oktober 1760.
Sockenborna köpte klockan på auktion några månader senare. Det här är historien om hur den hamnade där, berättad med hjälp av samtida tidningar, en samtida vittnesskildring och socknens egna böcker.
Ett nyreparerat skepp
Sommaren 1760 låg Lyme i torrdocka vid flottans varv i Chatham. Hon var en fregatt på 28 kanoner, byggd i Deptford 1748, med ett lejon som galjonsfigur och en besättning på omkring 180 man under kapten Vernon. Lejonet syns längst till höger på den samtida ritningen överst.
Varvet lade över 4 200 pund på att rusta upp henne. Den 28 juli kunde Londontidningen The Public Advertiser meddela att arbetet var klart:
”His Majesty’s Ship Lyme will go out of the Dock To-morrow, having been thoroughly repaired.”
Den 13 augusti hade hon gått ner till ankarplatsen vid the Nore i Themsens mynning. Från dockan till förlisningen skulle det gå knappt tolv veckor.
Uppdraget
Lyme skickades till Öresund för att eskortera hem handelsflottan från Östersjön. Den 11 oktober skrev Jackson’s Oxford Journal, med nyheter från Sundet daterade den 27 september:
”…the Alderney, had got into the Road, and it was expected would soon be joined by the Lyme Man of War, to convoy home the Ships from the Baltick, which are very numerous.”
Konvojerna förde master, hampa, tjära och svenskt stångjärn, råvaror som den brittiska flottan inte klarade sig utan. Sverige och Storbritannien stod formellt på motsatta sidor i sjuårskriget, men handeln fortsatte. Faran i Kattegatt var franska kapare, inte svenskarna.
Lyme var sen. Den 10 oktober låg hon fortfarande vid Egersund på norska kusten, enligt brev från Helsingör. När hon väl nådde svenska vatten var det mitt i höststormarnas tid.
Stormen den 18 oktober
På morgonen lördagen den 18 oktober 1760 drog en orkan från nordväst in över Kattegatt. I Helsingborg drev tjugo skepp i land, och i Öregrund steg vattnet nästan två alnar. Från Varberg skrev Inrikes Tidningar:
”Wid den owanligt starka stormen, som här upkom natten emellan den 17 och 18 sistl., och som war häftigast sistnämnde dag emellan kl. 9 och 11 förmiddagen, wid Nordwästligt wäder…”
Inrikes Tidningar nr 1, 26 november 1760: rapporten från Varberg den 11 november. Därefter följer en lång rad skepp som strandat längs kusten.
Ögonvittne
Linnélärjungen Anton Rolandsson Martin var på väg hem efter ett år i Bergen, ombord på ett litet och nytt fartyg från Malmö. De hade legat tre veckor i Kopparvik utanför Bergen och väntat på bättre väder. Så snart de kom ut på havet bröt stormen ut. Martin låg tre dygn i kabyssen med bara bröd att äta, och de vågade inte föra mer än ett enda litet segel. När fartyget till slut tog sig in till Båstad såg han vad stormen hade ställt till med. I sina självbiografiska anteckningar skrev han:
”…ok wij i Båtstad sågo et stort engelskt krigsskep strandat, som hade 24 man drunknade…”
Enligt senare tradition lät kapten Vernon kapa masterna och kasta kanonerna överbord för att lätta skeppet. Det räckte inte. Lyme drev in mot stranden utanför Skummeslöv och bröts sönder.
De arton i Skummeslövs jord
Nyheten nådde Storbritannien inom två veckor, men siffrorna gick isär. Ett brev från Dysart i Skottland talade om femtio drunknade:
”…the Lime frigate of 20 guns … being lost on the coast of Sweden, near the Sound, and fifty of the crew drowned.”
Den brittiske konsuln i Helsingör, Nicholas Fenwick, hade varit på plats och var mer återhållsam. Han uppgav att timmermannen och omkring 22 man hade gått förlorade:
”I returned Yesterday from the More where his Majesty’s Ship the Lyme stands an entire Wreck…”
Det säkraste talet finns i Skummeslövs död- och begravningsbok. Den 27 oktober begravdes sexton engelsmän på kyrkogården. Ytterligare en fördes dit den 1 november och en till den 16 november, när havet hade lämnat ifrån sig fler. Sammanlagt arton män ur Lymes besättning vilar i Skummeslöv.
Sedan kyrkans 900-årsjubileum 2019 står en minnessten över dem vid kyrkogårdens sydvästra hörn.
Klockan
När vraket bärgats såldes det som gick att rädda på auktion. Bland det som såldes fanns en engelsk skeppsklocka, gjuten 1760. I Skummeslövs kyrkoräkenskaper står:
Efter quittence d 20 Januarij 1761 är på auction till Kyrckan kiöpt enl. sockneboernes påstående en Engelsk Skiepps Klocka guiten 1760 som kostadt — 130
Skummeslövs kyrkoräkenskaper
Orden ”enl. sockneboernes påstående” är värda att stanna vid. På 1700-talets språk betydde påstående ofta yrkande eller begäran, så klockan köptes på sockenbornas begäran. Lyme nämns inte i räkenskapen, men tidpunkten och platsen pekar tydligt ut skeppet: auktionen hölls tre månader efter att det enda engelska örlogsfartyget i bukten gått under utanför socknens strand.
Priset, 130 daler silvermynt, motsvarar ungefär 14 600 kronor i dagens penningvärde räknat på konsumentpriser, eller drygt 420 000 kronor räknat på löner. För en liten landsförsamling var det en betydande summa.
Den 5 februari 1761 betalade kyrkan ytterligare 5 daler och 6 öre för att få den ”nya Klockan” omlagd och upphängd i tornet. Där tjänade den som kyrkklocka i mer än 170 år och ringde över samma bygd där de arton engelsmännen begravdes. År 1932 ersattes den av en ny och större klocka. I dag hänger den i vapenhuset, och den används fortfarande ibland, till exempel för att kalla tillbaka publiken efter pausen vid en konsert.
Efterspelet
Lymes officerare ställdes inför krigsrätt ombord på HMS Garland. Enligt The Public Advertiser den 6 december 1760 frikändes de. I februari 1761 beordrade amiralitetet de överlevande att ta tjänst på HMS Princess Royal. Kriget fortsatte, och Lyme blev en rad i flottans förlustlistor.
I Skummeslöv blev hon kvar på andra sätt. Sommaren 2024 hittade en privatperson en knapp av tombak, 27 millimeter i diameter, på Skummeslövsstrand. Den är daterad till 1700- eller 1800-talet.
Vi kan inte veta vems den var. Men den kan ha suttit på rocken hos en av männen som drunknade i Laholmsbukten den där oktobermorgonen. Och i kyrkans vapenhus hänger fortfarande klockan från deras skepp.
Källor
- The Public Advertiser 28 juli, 15 augusti, 30 oktober och 6 december 1760 samt 11 februari 1761
- Jackson’s Oxford Journal 11 oktober 1760
- Caledonian Mercury 1 november 1760
- Western Flying-Post 3 och 17 november 1760
- Inrikes Tidningar 26 och 29 november 1760
- Skummeslövs död- och begravningsbok, Skummeslöv (N) CI:1, s. 139 (Riksarkivet)
- Skummeslövs kyrkoräkenskaper, Skummeslöv (N) LI:2 (Riksarkivet)
- Anton Rolandsson Martin, ”Självbiografiska anteckningar”, Svenska Linnésällskapets årsskrift 2009
- Rif Winfield, British Warships in the Age of Sail 1714–1792
- Ritningen överst: HMS Lyme, linjeritning med dekor ca 1748, National Maritime Museum, Greenwich, London, HIL0161 (Royal Museums Greenwich)
- Kartan: William Faden och Louis de la Rochette, The North Sea with the Kattegat, 1796, David Rumsey Map Collection
- Fornsök L2024:4281, Riksantikvarieämbetet
- Klockans senare historia och minnesstenen: Skummeslövs kyrka, Magasin Laholm (2021), som bygger på Bror Jansson, Skummeslövs kyrka (2004)
- Penningvärde: Edvinsson & Söderberg, ”A Consumer Price Index for Sweden 1290–2008”, Review of Income and Wealth 57 (2), 2011